Uppochner

Jisses, så det har stått på ända här sen igår. Efter maten igår gick Tuva ut och hoppade hopprep. Men det gick så illa att hon snubblade och hade händerna halvt låsta bakom ryggen av hopprepet och ramlade därför med ansiktet rakt i backen. Skrapsår under näsan och en rejält uppskrapat knä, ett jack på insidan läppen och ett skrapsår på ena handen. Hon formligen gallskrek och till och med jag blev nervös att hon gjort sig rejält illa :-( Det verkar ha gått ok men tänkte att jag ska ringa tandläkaren och höra efter hur man ska göra med tanke på tänderna.
Hon var dock väldigt glad för att hennes nya jeans inte hade ens antydan till hål trots att knät var rejält skrapat. Hur gick det till?!

Ida körde en hård träning igår och hade fått ont i huvudet. Inget som vi märkte av efter att hon kom hem dock. Men i morses väckte hon mig vid 5 av att hon hade kraftig huvudvärk och mådde rejält illa. Hon kände att hon ville kräkas men det kom inget. Hon fick självklart vara hemma idag. Försökte få Tuva att stanna hemma också men hon vägrade, hon ville gå!

Mitt i allt detta skulle bilen in på service men Ida kunde jag inte lämna helt ensam hemma, hon var lite för borta och hade inte full koll på tillvaron eftersom hon även fått feber. Visste inte hur vi skulle ta oss från bilverkstaden och hem. Man är ju lite knäpp och vill alltid klara sig själv men till slut insåg vi att det inte fungerade och ringde till en vän och bad om hjälp. Han ställde upp och jag är så tacksam för att vi har så fina vänner, tusen tack - vi hade inte klarat det själva!!

Men snacka om förvirrad... När vi fått skjuts hem, jag, Joel och Ida, hittar jag inga nycklar. Insåg att jag måste ha glömt dem i bilen. Och grannen som har nyckel hade jobbat natt. Knackade dock på försiktigt men ingen öppnade. Messade och knackade igen och då öppnade dottern och som tur var hittade hon nycklarna och vi kom in. Tack snälla ni för att ni är så bra grannar!!

Ida har vaknat och sovit och vaknat och sovit hela dagen. Tuva fick gå själv hem från skolan eftersom Ida inte ville vara hemma själv. Men det föll väl ut. Tuva frågade om hon inte kunde få gå hem själv fler gånger, det var ju så kul! :-)
Man har slitits mellan barnen idag... Den sjuka vill att man ska vara nära, den friska vill att man ska vara med på aktiviteter och den lille kräver sin omsorg. Så ett tag var det till att veva hopprep men en liten på höften (som inte kom till ro i vagnen) med den sjuka som hade koll på mig genom fönstret.

Bilen kom hem med maken men vi var alldeles för många tusenlappar fattigare, så där försvann de trevliga skattekronorna. Och så en storhandling på det... Och samtidigt hade sonen fått spel här hemma... Nu är det skönt att denna dag är över. Dagar som denna kan gärna komma sällan... ;-)