Anti

Vilken tråkdag. Kanske berodde på en riktig skitnatt? Joel vaknade ofta. En till två gånger i timmen. Skrek och visste inte riktigt vad som hände eller var han är. Det enda som lugnade honom var att gå upp och gå med honom, och sjunga lite samtidigt.
Så en sen start på dagen, ungar som inte vill borsta tänderna, inte vill hitta på något, väskor som skulle packas upp och behov av att plocka - inte mina favoriter direkt... Ville gå ut och gå men det blev liksom aldrig av, passade aldrig in. Liten var inte riktigt nöjd med tillvaron och det är väl inte så konstigt när han har feber. Sorry för ett tråk-inlägg. Kanske är det så att det är tröttheten som pratar... Så här dags på kvällen... :/
 
Fick ju faktiskt lite energi när vi fick lite fikabesök. Och jag har ju faktiskt tvättat en tvätt. Och duschat. Och någorlunda upp-plockat är det ju. Och mat har vi ätit. Och maken har fått mycket gjort med båda bilarna. Har ju tagit mig igenom dagen... Även om jag känner mig lite ledsen... Men kanske beror det på att man saknar sin storfamilj? Med syskon och deras familjer och föräldrar. Och barndomsvännerna som var på samma ställe men sjukdomar som gjorde att vi inte kunde ses. Kanske beror det på att jag känner mig helt ur form och egentligen vill komma igång med träningen? Kanske beror det på att egentid tillsammans med maken saknas, en möjlighet att vid ett tillfälle som inte är sen kväll efter att barnen precis har somnat och orken är helt borta, sitta ner och prata i lugn och ro? Eller är det ren och skär söndagsångest på en måndag? Fast kan man ha det fast man är föräldraledig och inte behöver gå till jobbet?? ;-)

Fick ändra utseendet på bloggen lite, kul att göra lite fint och ändra om. Lite så här på kvällen :-)
Förresten; Tuva tappade sin andra tand idag och imorgon är det en ny dag! Ska försöka ha en lite mer positiv inställning då!

Kram på er!