Det här inlägget kommer att ta tid att skriva... För jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig :/
Har haft en alldeles ljuvlig förmiddag. Tvättat lite och lekt med Joel. Sen ville jag ut i solen. Ta en promenad. Men ville träffa maken på en lunchdate också. Så jag slängde mig iväg i bilen. Tog en promenad från jobbet och upp på Djäkneberget så att Joel fick leka lite i sanden och gunga en stund. Hösten är verkligen vacker! Speciellt när solen lyser och alla höstlöven blir ännu gulare och ännu rödare. Det sprakar i skogen!!
Och jag var bara så där genuint lycklig som man kan vara när solen lyser från en klarblå himmel och man får andas in frisk höstluft och man är ledig med en liten ljuvlig ettåring!
Gick sen mot stan för att träffa maken. Joel hann inte somna så han fick äta samtidigt. Men under lunchen får maken ett väldigt ledsamt samtal. Och det är här jag inte vet vad jag ska skriva...
Väldigt goda vänner till oss ska eller har gått isär. Jag är så innerligt ledsen! För deras skull och för vår skull. Så svårt att veta hur man kan finnas till. Vill inte ta ställning för och emot. De står mig nära båda två. En sån pärs att ta sig igenom. Fy, jag har svårt att föreställa mig vad de genomgår just nu och jag får fysiskt ont i magen och tårarna är nära...
Hoppas hoppas att det blir bra för alla till slut, hur det än blir.
Stoor kram <3
PS: Det här inlägget vill jag inte dela på facebook, som jag gör med en hel del inlägg. Detta får vara för er som läser här inne ändå. Även om alla kan läsa om man går igenom inläggslistan. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar