Pannkaka

Vi gick en vända på stan efter vi varit på Länsmuseet och kollade lite i affärer. Tittade efter dregglis till Joel som dreglar och spottar för fullt. Tuva hittade ett tåg inne på PoP som hon lekte med länge. Barnen var harmoniska och jag var änna lite stolt när jag gick där med hela min barnaskara :-) Allmänt trevligt alltså!

Men säg det roliga som varar...

(Huvudvärk på intågande efter besöket bland pepparkakorna. Varför liksom? Har ätit, druckit, ej stressat, på bra humör...)

Ida började få tankar på att ta hål i öronen. Har funderat förut men inte velat ta steget full ut. Tuva peppade storasyster och tyckte det lät jättespännande! Ida velade mycket idag också men vi kom fram till att det ska kännas bra till 100% om man ska göra det, så hon valde att avstå idag också.
Vi gick vidare mot Mc eftersom jag lovat dem glass. Tjejerna ville sitta för sig själva och äta sin glass, inte sitta med morsan ;-) När vi var färdiga och skulle gå från stan till bilen nere vid hamnen, så bröt Tuva ihop och skulle inte följa med hem. Grinade högt så det ekade mellan husen och vidare ner i Vasaparken.

Varför var hon ledsen??

För att syrran inte tagit hål i öronen!!
Tror att hon kände att hon missat världens grej alltså! Skitspännande hade det varit att titta på ju!
Men varför slutar alla trevligheter så här?! Blir bara pannkaka ibland...

Men storasyster var diplomatisk och tröstande. Hon fixade till så att lillasyster blev glad igen :-) Och på vägen hem i bilen slocknade Tuvan en stund, så det var väl därför.

Väl hemma övade Ida på sina gångertabeller på nomp.se, Tuva övade plus och minus på samma sida och maken fixade till kvällsmaten, färskpasta till oss och pannkaka till tjejerna. (Höll på att stå "färskpasta och pannkaka till tjejerna" - lät inte så gott ;-) )

Så ibland blir allt bara pannkaka men bra ändå!